Hej bloggen, var ett tag sen. hoppas ni finns kvar mina läsare. då jag har ett viktigt budskap att förmedla.
När jag tittade runt bland bloggar så hamnade jag på en där en flicka beskriver sin ätstörning, nästa blogg samma sak, nästa blogg aldrig läst förrut helt randomslumpad, pratar om att gå ner i vikt och hur hon skulle gå på en smooithediet så hon kan gå ner til 47kg. för att väga 54kg är för mycket. Tjejen var ung, vet inte exakt och hann inte läsa mkt i bloggen innan jag blev så upprörd. Varför ska unga tjejer vara trådsmala, är det ideealet att XS kläderna ska ramla av era kroppar. Har man lyckats då?
Sträva efter en vältränad och sund kroppsbygnad som du och din kropps trivs med. Hur svårt ska det vara.
ber om ursäkt till er jag kankse förolämpat i detta inlägg då det är skrivet i total iska och okontrolerat huvud. inget illa menat åt någon speciell. Bara varör strävar så många åt fel håll. Själv har man försökt ta sig ur eländet. och nästan lyckats.... hur kan unga tjejer vilja sätta sig i en sån situation, eller vara så nära gränsen..det är jävligt lätt att snubbla över gränsen och sen är man plötsligt där, men då i all förnekelse så inser man det inte själv förrän man sitter riktigt i skiten. Jag vet inte hur andra tjejer och killar för den delen upplevt det. Men det är att kräla från skiten upp till en något accepterad nivå. för att stå still vid den magiska gränsen som man inte får korsa, många gånger är det lockande medans andra gånger vill man bara springa rakt ut bort från det, kämpa sig ur, men det är något som håller fast en vid gränsen. det är nått som får mig att stana, vid denna magiska linje. Jag håller mig där jag ska. så länge allt går min väg. Vad händer när jag misslyckas med något faller jag då över på en gång igen.? svaret idag är att jag tror faktiskt jag gör det. För er som inte vet vad mitt uppbrott och inga inlägg beror på så är det att jag är sjukskriven pga stress, svår stress, sömnlöshet, huvudvärk, migrän,ångest, tvångssymptom. har jag glömt nått`? i och med allt detta negativt i mitt liv just nu io med stressen har jag precis i detta skede ställt ena foten mitt på linjen och lyft den andra och dragit fram benet för att sakta sätta ner andra foten på fel sida av den magiska linjen. Här står jag. jag kommer inge längre över. jag kommer heller inte tillbaka förrän jag har insett vad som krävs vilka uppoffringar som skall göras för att jag ska lyckas. Vad som måste förändras, hur jag ska förändra det och när jag ska förändra det, och det viktigaste att jag förändrar det.
jag har tappat ca 5 kg i vikt på 1½ vecka. det är mkt för att vara under så kort tid. stoppar jag det nu är det inte så farligt, går det ett par veckor till är det kanske 15 kg. går det vidare så är det 20 kg. osv. Allt hänger på mig, när jag är villig att inse hur och vad det är jag agerar fel och sedan bättrar dom.
Ska man gå ner i vikt så ska man göra det på ett sund och friskt sätt. inte tillfälligt och tro inte att det är snabbt att enkelt. sånt fungerar inte. det krävs arbete och ändrade vanor för att en sund kropp ska finnas.
vet ostrukturerat, flummigt och ovälskrivet inlägg.. men det är har jag ligger nu.
Sträva efter en vältränad och sund kroppsbygnad som du och din kropps trivs med. Hur svårt ska det vara.
ber om ursäkt till er jag kankse förolämpat i detta inlägg då det är skrivet i total iska och okontrolerat huvud. inget illa menat åt någon speciell. Bara varör strävar så många åt fel håll. Själv har man försökt ta sig ur eländet. och nästan lyckats.... hur kan unga tjejer vilja sätta sig i en sån situation, eller vara så nära gränsen..det är jävligt lätt att snubbla över gränsen och sen är man plötsligt där, men då i all förnekelse så inser man det inte själv förrän man sitter riktigt i skiten. Jag vet inte hur andra tjejer och killar för den delen upplevt det. Men det är att kräla från skiten upp till en något accepterad nivå. för att stå still vid den magiska gränsen som man inte får korsa, många gånger är det lockande medans andra gånger vill man bara springa rakt ut bort från det, kämpa sig ur, men det är något som håller fast en vid gränsen. det är nått som får mig att stana, vid denna magiska linje. Jag håller mig där jag ska. så länge allt går min väg. Vad händer när jag misslyckas med något faller jag då över på en gång igen.? svaret idag är att jag tror faktiskt jag gör det. För er som inte vet vad mitt uppbrott och inga inlägg beror på så är det att jag är sjukskriven pga stress, svår stress, sömnlöshet, huvudvärk, migrän,ångest, tvångssymptom. har jag glömt nått`? i och med allt detta negativt i mitt liv just nu io med stressen har jag precis i detta skede ställt ena foten mitt på linjen och lyft den andra och dragit fram benet för att sakta sätta ner andra foten på fel sida av den magiska linjen. Här står jag. jag kommer inge längre över. jag kommer heller inte tillbaka förrän jag har insett vad som krävs vilka uppoffringar som skall göras för att jag ska lyckas. Vad som måste förändras, hur jag ska förändra det och när jag ska förändra det, och det viktigaste att jag förändrar det.
jag har tappat ca 5 kg i vikt på 1½ vecka. det är mkt för att vara under så kort tid. stoppar jag det nu är det inte så farligt, går det ett par veckor till är det kanske 15 kg. går det vidare så är det 20 kg. osv. Allt hänger på mig, när jag är villig att inse hur och vad det är jag agerar fel och sedan bättrar dom.
Ska man gå ner i vikt så ska man göra det på ett sund och friskt sätt. inte tillfälligt och tro inte att det är snabbt att enkelt. sånt fungerar inte. det krävs arbete och ändrade vanor för att en sund kropp ska finnas.
vet ostrukturerat, flummigt och ovälskrivet inlägg.. men det är har jag ligger nu.
Kommentarer
Trackback
